Mandeln i gröten
VÄNSTER ×11 · HÖGER ×11 · cirka 3 min att läsa
På julafton hos familjen Lind stod en stor gryta risgrynsgröt på bordet. Mormor satt längst till ← vänster, pappa längst till höger →, och mellan dem satt Elsa och lillebror Ville. I gröten fanns en enda mandel, och den som hittade den fick önska sig något extra. Alla åt så försiktigt de kunde.
Plötsligt ropade Ville: ”Jag har den!” Han höll upp skeden i höger → hand, sedan i ← vänster. Men när alla tittade efter var skeden tom. Mandeln hade hoppat! Den studsade åt ← vänster över duken, åt höger → förbi pepparkakorna och rullade ner på golvet.
Elsa tittade åt ← vänster: bara katten. Ville tittade åt höger →: bara julgranen. Mormor tittade under bordet, först åt ← vänster, sedan åt höger →, och sa: ”Den här mandeln vill visst inte bli uppäten.”
Då hördes ett litet prassel från granen. Ut kom en liten tomte med röd luva, inte större än en lussekatt. Tomten tittade åt ← vänster och åt höger →, som om han var rädd att bli sedd. ”Förlåt”, sa tomten. ”Jag har letat efter en mandel hela kvällen. Utan mandel kan jag inte baka mina mandelkakor till tomtefar.”
”Vi letar tillsammans!” sa Elsa. Tomten sprang åt ← vänster, under soffan. Elsa kröp åt höger →, bakom fåtöljen. Ville sprang åt ← vänster, sedan åt höger →, sedan åt ← vänster igen, tills han blev alldeles yr och satte sig på golvet.
Och där, precis under hans ← vänstra knä, låg mandeln. ”Den har hittat mig!” skrattade Ville. Han tog den i höger → hand och gav den till tomten.
Tomten blev så glad att han dansade runt granen, ett varv åt ← vänster, ett åt höger → och ett till åt höger →. Sedan drog han fram en liten säck, och ur den kom ett paket till var och en i familjen. ”Det här är för att ni hjälpte mig”, sa han och försvann in under granen igen.
Ville fick ingen extra önskan det året. Men han tyckte att det var ännu bättre att ha hjälpt en riktig tomte. Och paketen? De hamnade i allas händer, precis som nu.
Här slutar sagan. Nu öppnar alla paketet som de håller i händerna!
Luciatåget som gick vilse
VÄNSTER ×14 · HÖGER ×14 · cirka 4 min att läsa
Det var den trettonde december på kontoret Snöflingan, och i år skulle det bli både luciatåg och julklappslek. Julklapparna låg i en stor säck i receptionen. Lucia hade ljuskrona på huvudet, tärnorna stod till ← vänster med glitter i håret och stjärngossen stod till höger → med säcken. Allt var perfekt. Nästan.
”Vi går in genom konferensrummet”, sa Lucia, som till vardags hette Sara och jobbade med ekonomi. Hon höll ljuset i höger → hand. ”Sedan åt ← vänster till köket och åt höger → in i matsalen.” Alla nickade. Ljusen tändes. Någon släckte taklampan.
I mörkret gick tåget åt höger → i stället för åt ← vänster. Sedan åt ← vänster i stället för åt höger →. En tärna svängde till och med åt ← vänster två gånger. De sjöng ”Sankta Lucia” med full kraft och kom ut i förrådet. Där stod bara en dammsugare och en kartong med julgransfötter.
”Vänd!” viskade Sara. Tåget vände åt ← vänster, sedan åt höger →, och sjöng vidare som om inget hade hänt. Nu hamnade de på IT-avdelningen, där Ali satt ensam och lagade en skrivare. Han tittade upp, applåderade artigt och pekade åt höger →. ”Matsalen är där.”
Men stjärngossen, som hette Johan och tyckte om att vinna, ville ta en genväg. Han gick åt ← vänster med säcken, sedan åt ← vänster igen, och halva tåget följde efter. Den andra halvan gick åt höger → med Sara.
I matsalen satt resten av kontoret och väntade vid julbordet med köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och lussekatter. Plötsligt kom halva luciatåget in från ← vänster och sjöng ”Nu tändas tusen juleljus”. I samma sekund kom den andra halvan in från höger → och sjöng ”Staffan var en stalledräng”. Det lät som två radioapparater på en gång. Någon längst till höger → vid bordet började sjunga med i båda.
Alla skrattade så mycket att Sara tappade rytmen. Hon vinkade åt ← vänster, Johan åt höger →, och till slut möttes de två halvorna i mitten och sjöng ”Sankta Lucia” tillsammans, så vackert att chefen Karin fick tårar i ögonen. ”Det var det bästa luciatåget någonsin”, sa hon. ”Och det längsta.”
Sedan började julklappsleken. Johan delade ut julklapparna ur säcken: en åt ← vänster, en åt höger →, en till åt ← vänster, tills alla hade varsin. Köttbullarna skickades åt ← vänster, lussekatterna åt höger →, och Ali kom in med skrivaren, som äntligen fungerade, och skrev ut en lapp: ”God jul!”
Karin tittade åt ← vänster, tittade åt höger → och sa: ”Tack allihop för det här året. Nästa år tänder vi taklampan.”
Här slutar berättelsen. Nu öppnar alla julklappen som de håller i händerna!